Visst var det du mamma
den där koltrasten
som sjöng för mig
på fönsterblecket
sommarnatten
du gick bort.

Visst var det du mamma
som följde oss till nya huset
och nu bor i vår trädgård.

Visst är det du mamma
som jag hör i vindens sus
som drar kyligt
kring min nacke ibland

då ser du själv mamma
att vi har det bra
fast vägen var så snårig....