Så levande världen ser ut i frosten som har förlamat
Solen glänser men kan inte väcka det som är fruset
En likvaka, en vandring i en värld uran snö, utan jordfästning
En värld lika vacker i sin frost som innan
Men ännu har den inte fått vilat i den oskuldsfulla snön

Hon vilar så tungt, hon andas lätt i en värld av tystnad
Pulsen finns fortfarande där under hennes hud
Hon var så levande för en stund sedan
Nu så är hon på väg bort, hon kom till himlen
Hennes himmel är min himmel och jag tog henne dit
Jag tog henne dit, jag som tvingats gå genom helvetet
Men det var värt att brinna för att ta henne dit

Frosten kommer att försvinna, snön kommer att smälta
Men medvetenheten finns kvar, medvetenheten om det sårbara
Medvetenheten om att livet är så sårbart gör det så mycket vackrare
Res dig upp från din fostrans grav och acceptera dess död
Den finns fortfarande kvar, men den vilar i frost
Den ligger begravd i snö, och du är solen som inte orkar smälta den

Hon vilar men kommer att vakna igen med en längtan till himlen
För att åter ta sig till himlen måste hon ta sig genom helvetet
Det finns ingen njutning utan smärta, Inget ljus utan mörker
En resa till himlen är inte gratis, men hon betalar villigt priset
Hon betalar med sin kropp och själ, sina drömmar och känslor
Och jag är den demon som hon valt, för det fanns inga andra val
Det är mig hon betalar till för att jag ska ta henen till himlen

Hon vilar så tungt, hon andas lätt i en värld av tystnad
Pulsen finns fortfarande under hennes hud
Hon har aldrig varit så levande som hon är nu
Hon har aldrig vart så medveten om sitt liv som nu
Så medveten som man blir efter en resa till himlen
En jungfru så oskuldsfull, så ren som frosten
En jungfrus oskuld i utbyte mot insikten om livet
Insikten om livet, himlen och helvetet,
Allt det som jag visade henne