Vi fick bara en natt tillsammans.
Men vilken natt!!!
Han var en helt underbar älskare.
Kärleksfull, ömsint, erfaren och klok.
Han berättade om sitt liv,
om sitt författarskap,
sin musik, och
om alla sina resor,
runtom i världen.
Det var en helt förtrollad natt!

Vad han såg hos mig kunde
jag inte förstå.
Jag var förfärligt ung
och han, ja, redan då var
han en gammal man.
Jag kan ännu minnas hur
hans rynkiga, vita hud
kändes under mina händer.
Åldersskillnaden var stor,
men det gjorde ingenting.

Allt var bara helt underbart!
Evert Taube, min absolut,
förste älskare, förlåt att
jag avslöjar Ditt namn.
Det måste vara preskriberat
vid det här laget, så ingen
behöver ta illa upp.

Och allt var ju bara en dröm,
en skön dröm,
för länge, länge sen
Och ändå. Trots det,
känns det som om
allt Du skrivit,
allt Du komponerat,
är till mig.