Det var en gång för länge sen ett land långt, långt, bort. I det landet fanns det en stor skog. Djupt inne i den skogen fanns det en liten stuga och i den stugan bodde det en pojke och hans mormor.

Pojken hette Lasse och var ungefär så gammal som du är just nu. Lasse och hans mormor hade det bra i sin lilla stuga.
Mormor var snäll och brukade baka goda bullar åt Lasse och berätta spännande sagor om kvällarna. Lasse hade hela skogen att leka i och han kunde namnet på varenda fågel och han visste var räven hade sin lya. Han byggde kojor och klättrade i träd och hittade överallt i hela skogen.

Ja, de hade det bra i sin lilla stuga Lasse och mormor. Men en kväll berättade mormor att hon var tvungen att resa bort och bli borta ganska länge. Så Lasse skulle bli ensam. Men innan hon reste skulle Lasse få låna två magiska ting. Med dessa ting skulle Lasse alltid klara sig bra i livet, sa mormor.
Och så tog hon fram ur skafferiet en gryta och en sopkvast. Grytan såg ut som vilken gryta som helst men om man sa \"koka gryta\" till den, så började den koka en alldeles fantastisk, god kålsoppa. Och kvasten, den kunde göra allting, nästan, för om man sa till den \"sopa kvast, sopa\" så började den städa diska, damma, putsa fönster, skura golv och stryka kläder. Det var en helt fantastisk kvast.

Så reste mormor och Lasse blev ensam i den lilla stugan. Först var han lite ledsen, han saknade mormor förstås. Men så kom han på att nu var det ingen som sa till honom att gå och lägga sig, komma och äta, eller borsta tänderna när leken var som roligast. Så Lasse gjorde lite som han ville och det var rätt roligt, tyckte han.

Men efter ett tag blev det lite ensamt och trist. Han tänkte att han kanske skulle passa på och se sig om i världen lite, innan mormor kom tillbaka.
Så han packade en väska med lite kläder och för säkerhets skull lade han ner grytan och sopkvasten också. Han låste det lilla huset och gav sig iväg.

Och han reste överallt i hela landet, klättrade i berg, åkte över stora sjöar, såg stora städer och till slut tyckte han att han sett allt som fanns att se i landet. Men då sa folk till honom att \"Lasse, Lasse, du måste se huvudstaden och Kungens Slott innan du far hem\".

Det lät ju spännande, tyckte Lasse, tänk att få berätta för mormor att han sett Kungens Slott! Så han reste till huvudstaden och det var den största stad han någonsin sett. Det var massor av hus och människor överallt. Han fick leta länge innan han hittade Slottet. Stort och vackert var det. Han gick runt slottet flera gånger.\" Åh, om mormor hade varit här nu\", tänkte Lasse. \"Hon skulle ha tyckt att allt var jättefint.\"

\"Jag undrar hur det ser ut på insidan, när det är så här fint på utsidan\", tänkte Lasse. \"Jag kanske ska knacka på och fråga om jag får komma in och titta lite\". Alla människor bara skrattade åt Lasse, tänka sig en så dum pojke som tror att Kungen skulle släppa in honom, en sån liten pojkvasker. Nähä minsann, det var bara fint folk som fick komma in i Slottet, det visste väl alla!

Men Lasse, som var både modig och nyfiken, han gick fram till Slottet och knackade på porten. Nu var det så, just den här dagen, att alla sov i hela Slottet, utom Kungen. Det hade varit fest kvällen innan och det hade dansats och sjungits och ätits så nu orkade ingen gå upp ur sängen.

När Lasse knackade på porten så fanns ju ingen annan som kunde öppna mer än Kungen själv. Han blev förvånad när han såg Lasse.
\"Jaha, vad kan en sån här liten gosse vilja då?\" sa Kungen, vänligt. Lasse bockade sig artigt och sa \"goddag ers Majestät, Jag heter Lasse,jag undrar om jag får komma in och titta lite?\" Kungen skrattade så att alla magarna hoppade, för det var en ganska tjock Kung, \"

\"Det förstår du väl min lille vän att jag kan inte släppa in alla som vill komma in och titta, hur skulle det se ut?\" sa Kungen. Och det förstod Lasse. Men han var en listig pojke också, så han frågade om han kunde få jobb som städare, i Slottet, för han var bra på att städa.
Och eftersom det hade blivit väldigt stökigt efter festen i Gula Rummet kvällen innan tänkte Kungen att Lasse kunde få städa där.

Och så öppnade Kungen dörren till ett jättestort rum. \"Städa här du,\" sa han,
jag kommer tillbaka om en timme. Har du städat klart då ska du få jobb som förste städare på Slottet. Det här var ju lätt som en plätt, tänkte Lasse och öppnade sin väska, tog fram sopkvasten och sa;\" sopa, kvast, sopa\". Och medan kvasten arbetade gick Lasse runt och tittade på alla fina saker som fanns i rummet. Där var vackra speglar och fina tavlor. Mjuka sköna stolar och stora bord. Ja, det fanns mycket att titta på för en liten pojke.

När Kungen kom tillbaka blev han mycket förvånad. Så fint hade det aldrig varit i Gula Rummet förut. Så Lasse fick jobb som städare på Slottet. Det var ju inte så jobbigt eftersom det var sopkvasten som gjorde allt. Lasse kunde lata sig hela dagarna. Och god mat ifrån Slottsköket fick han varje dag.

Men en dag blev han så jättesugen på kålsoppa, så han tog sin gryta och smög iväg ut i Slottsträdgården och hittade en stor rosenbuske han kunde gömma sig i. Han ville inte att någon skulle se den magiska grytan. Han kröp ihop i rosenbusken och sa \"koka, gryta, koka\" och grytan började koka, den allra godaste kålsoppa.

Nu var det så, att Kungen just den här dagen gick och luktade på alla sina blommor i sin stora trädgård. Och när han gick bland sina rosor kände han plötsligt en konstig doft. Han kunde inte förstå vad det var. Det luktade konstigt nog ...kålsoppa! Han stack ner sitt huvud i en rosenbuske, där det luktade alldeles speciellt mycket kålsoppa och, där fick han se Lasse sitta och äta soppa ur en stor gryta.

Lasse trodde att Kungen skulle bli arg men det blev han inte alls, tvärtom, Kungen frågade om han fick smaka. Det var nämligen så att kålsoppa var det bästa Kungen visste men eftersom Drottningen fick huvudvärk av lukten så fick kocken inte tillaga kålsoppa. Men Lasse hade en extrasked så Kungen och Lasse kunde sitta där båda två och äta kålsoppa!

När Kungen fick höra att det var en magisk gryta frågade han om han fick köpa den av Lasse, men det gick ju inte för grytan var ju mormors. \"OJ, hjälp,\" sa Lasse, jag har ju alldeles glömt bort mormor\". Och så berättade Lasse om mormor och allt som hade hänt sedan mormor rest sin väg.

\"Tänk om hon kommer hem och jag inte är där\", sa Lasse, \"vad orolig hon kommer att bli då. Jag måste åka hem meddetsamma\" Men Kungen sa, \"var inte orolig Lasse, du ska få åka hem med min finast vagn och bli dragen av de finaste hästarna och jag själv ska följa med dig hem och hälsa på din mormor\"

Och så blev det. Kungen och Lasse åkte iväg till mormors stuga i den stora skogen. Men det tog ganska lång tid för skogen var väldigt stor, och under tiden hade mormor kommit hem. Hon letade överallt men kunde inte hitta sin Lasse någonstans. \"Jag skulle aldrig lämnat honom ensam \"tänkte hon, kanske en varg har ätit upp honom \" Och mormor slog händerna för ansiktet och rät och grät. \"Min lilla Lasse\" grät hon, \"var är du, min älskade lilla pojke\"

JUst då hörde hon hästtramp och gnissel från vagnshjul och tittade ut genom fönstret och där stod Kungens vagn och ur den hoppade Lasse ut och sedan Kungen själv. \"Det var då märkvärdigt.\" tänkte mormor, och hon blev så glad och sprang ut och kramade om Lasse och neg för Kungen och kramade om Lasse igen. Och ett stort glädjekalas blev det i den lilla stugan. Och det bestämmdes att varje gång Kungen blev sugen på kålsoppa så skulle han komma till mormor och Lasse. Och varje gång Lasse och mormor ville åka till kungliga huvudstaden skulle de få bo på Slottet.

Och snipp, snapp, snut, så var sagan slut!