du
(konstpaus för att känna efter hur känslan smakar)
vi har det inte alltid så här
har du förlorat känslan för mig
så tag min
(konsten att ge bort det smaklösa)

tillåt mig kasta ackordprogressioner och låta dom lysa för dig

jag söker igenom metropoler och tömmer dem på nöjen vi inte delar

för jag hatar att vara ensam
och jag vill se våra spegelbilder

varför är inte jag boken som du älskar?

varför är inte jag papperssvalan du håller i öppen hand
bara för att se om hoppet kan lyfta?

låt mig krypa upp där
blås på mig fast du inte orkar
blås på mig fast tvivlets asbest sliter dina lungor
låt mig bli din smärta
den svala som aldrig kommer lyfta
men som likväl alltid finns där
i din hand