Du
var för mig den friska fläkt

- Den sommarvind
som kulna, gråa dagar,
svepte bort
allt det dystra . . . kvalmiga

och lät solen kasta slöjan
för att  ljuvligt värma
min frusna själ . . .

Då upplevde jag 
hur Du . . .
likt blomman öppnade Din kalk
och bjöd mig släcka törsten
genom att dricka Din kärleks nektar

Ett balsam,
som likt Gudarnas Ambrosia
lenade mitt hårda sinne

Men nu,
förgäves . . .
hur jag än försöker
får jag Dig inte åter

Dock är Du
mitt ljuvligaste minne.

För alltid
Djupt förborgat
i mitt hjärta
. . . Du