Blodfyllda pumpar vänstervridna huvuden,
mot cellväggars botten, en livmodertapp,
hinnan spräcks mödosamt av den lusten,
frustande överlägsna djuriska stönanden,
bryr sig föga om om gråten, blodets flöde,
från flickans sargade med våld tagna kön.

Vad hjälper hennes bön till gud,
ett för evig tid förstört psyke, tro?