Som liten var jag alltid lite utanför, ett tag hade jag inga kompisar det var inga som mobbade mig, jag var bara osynlig. Så istället för att leka med kompisar var jag hemma och jag tittade ofta på film. Film var ett sätt att komma undan från verkligheten men också ett sätt att bli besviken, varför kunde inte jag få flyga bort till landet ingenstans? Varför kunde inte jag få strida mot riddare Kato? Det var så mycket jag inte förstod, men så mycket jag också förstod när jag var liten. Som liten var min största önskan att bli skådespelare för att kunna känna känslan att vara med om något utanför vardagen, verkligen få vara med om de här sakerna jag alltid drömt om, fast på låtsas. Nu idag känner jag fortfarande denna känsla om att bara hela världen ska förändras och att vi ska leva som i sagan om ringen eller Harry potter. Att NÅGOT ska hända! Jag kan se hela mitt liv framför mig och jag är så jävla rädd, jag har längtat varje år efter att bli äldre men varje år blir jag alltid besviken, är det här verkligen något jag längtat efter? Är det här livet, är detta det enda, ska det bara vara så här? Livet ut.
Alla drömmar om att någon gång ta studenten och sen resa! Se världen, när man tänker på det så är det inget speciellt. Nej nu känner jag mig otacksam, men jag önskar endå att det fanns något mer. Hela mitt liv skrämmer mig att jag inte ska vara glad över att leva, att jag hela tiden ska gå omkring och önska mig något mer. Varje dag som går försöker jag övertala mig själv om att det här är livet, det finn inget mer. Du kan inte göra något mer Elin, jo du ka ge dig ut på ditt livs resa och se hela världen men det kommer aldrig att finnas något här för dig. I Kristianstad i Sverige, du måste vänta så länge till. Du är bara 14 år gammal du har hela livet framför dig och du ska kanske leva 70 år till. Men jag vill göra något nu, jag vill inte sitta här jag känner mig alltid rastlös. Hungrig efter något mer, tänk att bara rymma iväg bort från alla människor i denna stad, bara åka bort, bort, bort. Kan du tänka dig det? Ja det vet jag att du kan, och du som jag har säkert också drömt om allting jag skriver här, men det är skillnad att drömma och verklighet, men om detta nu är livet, om detta nu är livet som har givits till mig, måste jag väll göra något av det. Göra historia kanske, komma i historieböckerna, kan du tänka dig det? Göra något för mänskligheten.
Vad är egentligen meningen med livet?