Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Den här skrevs i Januarie och jag visste inte riktit vad jag skulle göra med den här texten...den känns lite som väggar av glas fast kanske inte samma känsla av martyrskap som väggar av glas


Undervattenströmmar

Det känns som jag är ute på öppna vatten
Jag kan känna doften av storm
Och så känner jag hur något fångar mina ben
Jag känner hur jag dras ner
Jag kämpar emot


Det är inte första gången
Men ska jag verkligen göra om det?
Är det verkligen så underbart där vid ytan

Jag rör mig i djupet
Det finns en värld som ingen annan känner till
Jag drunknar i den
Men det är min värld
Jag försvinner ner under ytan
Jag dras ner

Ingen kan ringa mig
Ingen kan prata med mig
Ord under ytan blir bubblor
Och jag antar att det finns de som vill leva i en bubbla
Jag dras ner djupare och djupare
Ytan finns där uppe någonstans
Men jag dras ner mot botten

Är det syrebrist som ger mig hallucinationer?
Eller är det verkligen en annan värld
Jag önskar att du såg det
Jag önskar att du kunde uppleva det
För det är så jävla skruvat
Här finns det varelser som ingen känner till
Här finns ett liv som man aldrig kan se från ytan
Så jag dras ner mot djupet
Jag önskar att jag kunde få dig att se det
Jag önskar att du kunde förstå det
Men det är nog bara ett fåtal som kan det
Det är nog bara de som håller på att drunkna
De som dras ner mot botten om och om igen
Undervattensströmmar

Så många märkliga tankar man får
Det är mörkt, men vackert, om du bara visste…
Där uppe kan jag se ljus som slår mot ytan
Det finns nog en skatt där nere på botten
Jag kan ju krypa in i kistan

Det är helt otroligt hur man kan gå in i den här världen
Man går helt upp i den
En värld som skapas inifrån
Snälla förstå mig, det här är jag, det är sån här jag är
Jag vet inte vad som ska hända
Ska jag fortsätta att sjunka
Jag vet inte om jag kan vända, jag är förblindad
Ska du dra upp mig?
Skicka ner dykare?

Jag rör mig i vattnet
Det är tyst men fullt av liv
Jag förstår inte livet där uppe
Jag känner inte igen mig
Och när jag rör mig där är det svårt att förstå
Då är det svårt att förstå varför jag skulle söka mig mot ytan
Jag önskar du kunde se det
Fast det inte har något med den verklighet som du och jag finns i
Det du och jag som du känner
Men här nere finns det jag som jag känner

Pyskotisk
Gå in i känslan
Pyskotisk
Öppna upp dig
Prata… inte nu igen
Manisk
Lugna ner dig….
Svara…hör av dig…
Stanna kvar….
Djupet, tysta härliga djup
Helt jävla manisk

Å, undervattenströmmar var för ni mig
Å undervattenströmmar så frestande
Vatten runt mig, en tyngd i tyngdlöshet
Alla skuggor, allt liv

”Svara då, svara när jag ringer. Var är du? vad gör du? PPQ? Var är du någonstans? Du är inte här? Hallå PPQ”

Om du dras ner i djupet
Om du tillåter dig sjunka
Om du inte har något val
Och du dras ner av dessa undervattenströmmar
Kan du tänka dig vad du ser
Min själ är ett hav
Och det är något som drar ner mig i mig själv
Och där nere i djupet finner jag allt som aldrig får frid

Där i ett stormande hav
Där nere i djupet på väg bort från ytan
Där finns allt det som ingen känner till
Där simmar allt det som inte flyter upp
Där finns allt det som inte finner frid
Det finns inget du kan göra
Du kan bara skicka ut helikoptrar
Du kan ro ut med din båt
Du kan kasta i livbojar och från din båt kan du skrika åt mig och säga till mig vad jag ska göra
Men tillslut så handlar det bara om en sak
Hitta kraft i det som stjäl kraft
Kanske jag finner svar
Kanske jag ändå flyter upp till ytan
Hur det än blir så blir det nog bra
Man följer med flödet
Man måste följa med flödet om man fångas av en undervattenström
Och jag dras med, kanske spolas jag upp på en öde strand
Nej jag behöver inga psykologer, jag behöver ingen medicin och inga healers
Det enda som det handlar om är kraft och energi
Har du energin? Har jag motivationen?
Det blir en helvetes resa
Jag vet inte var jag hamnar, men kanske jag skickar ett vykort
Jag önskar verkligen att du kunde få se det
Jag kanske skickar ett vykort från havets botten så du kan se det med mina ögon




Fri vers av PPQ
Läst 264 gånger
Publicerad 2007-03-14 19:58



Bookmark and Share


  VITRIOL
Minst sagt mångbottnad text. Hade liknande uundervattensupplevelser i mina drömmar i samband med tsunamikatastrofen. Du beskriver något som jag kan relatera till undermedvetet -individ kontra kollektiv upplevelse. Frågan är om det psykotiska är individen eller kollektivet. Kanske både och eller inget alls bara en resa inte till fullo alltid så angenäm. Men de måste de ju inte alltid vara heller. Tack för en berörande och tänkvärd dikt.
2007-03-15

    ej medlem längre
Jag höll på att drunkna en gång....man hann tänka många tankar likt de du tänker här. Det var till slut väldigt lustfullt och man ville bara följa med strömmen. Det var vackert!
Så som din text här....
2007-03-14
  > Nästa text
< Föregående

PPQ
PPQ