Idus Martiae, olycksdagen,

då Julius Cæsar blev avdagatagen

Och bland de som gjorde´t,

var Brutus den som höll i rodret.

Dock tillät Brutus Antonius att tala över liket,

på villkor han icke hotade stabiliteten i riket

heller fick han påstå att de sammansvurna gjort nåt fel.

Antonius sa ja, och höll sen god min i ett elakt spel.

När sedan Brutus höll det första talet,

stod Antonius gruvande i kvalet,

över vad han skulle säga,

med tanke på att han orden noga måste väga

Så stod Antonius där sörjande vid Caesars bår

och längs han kinder rann det ner en sorgsen tår

För stumma tungor, han gjorde sig till tolk,

ty Caesar sörjdes mest av vanligt folk.

Brutus trodde nu att deras lycka vore gjord,

då Antonius om dem ej yttrat negativa ord.

Men så när Antonius nämnde Caesars testamente,

tog bland massan, rent hus i helvete.

För när så Antonius avslutat talet,

gick för Brutus et consortes allting galet.

Och enligt vad Shakespeare i sitt drama skrev

Antonius, romarrikets nye Caesar blev.