Hon kom äntligen hem och fumlade med nyckeln i låset. Hon gick in till köket och öppnade skafferiet av en gammal vana. Hon hade egentligen inte tänkt äta något, men all mat vart för mycket för henne. Någon gång måste man få unna sig själv något tänkte Maria. Hon tog choklad, honung, varma ostmackor, cola och för att vara duktig åt hon också en gurkbit.
Av en händelse var hennes mamma hemma, de såg inte varandra så ofta eftersom mammans dagar var fullspäckade av yogakurser och kvällarna var ofta uppbokade med klubbbesök.
- Nämen inte ska väl du sitta där och äta, sa hon och ryckte en macka ur Marias hand.
- Men mamma då, mumlade Maria och sänkte blicken.
- Inga men! Nu går du och ställer dig på vågen.
De gick i tystnad till badrummet. Badrumsvågen gnisslade när Maria ställde sig på den. Pilen darrade och ställde sig på 95 kg.
- Hur mycket äter du egentligen när jag är borta, sa Marias mamma.
- Ingenting, sa Maria och tittade försiktigt och oskyldigt på sin mor.
- Vågen berättar något annat, säg sanningen nu, sa Mamman.
Det blev tyst, skrämmande tyst. Det enda som hördes var surr från elementet och Mammans gnisslande tänder.
- Lämna mig bara ifred, skrek Maria och knuffade upp dörren. Hon halvsprang in till sitt rum och smällde hårt igen dörren. Hon satte på sin data. Den enda tiden hon mådde bra var den tiden hon var online och låtsades vara någon annan än hon egentligen var...