Gråten gör sig påmind,
ensamma nätter slår sig för bröstet.

Varför ska jag ens försöka förstå?
Och vad finns det att förstå?

Att du försvann ur mitt synfält,
till platser jag inte kan komma in?

Skrattet gör sig påmind,
för en dag får jag se dig igen...

Inte idag, inte imorgon,
men en dag kommer även jag att dö...