stunden då jag inser
att min älskade
är en älskare till någon annan

ögonblicket då allting står klart för mig
och jag mot min vilja tvingas inse
att den enda lögnen mellan oss någonsin
varit jag

kvällen då jag ligger i sängen
med söndergråtna ögon
och brusten kropp
kramar kudden så hårt jag bara kan
och ser mitt eget hjärta
intryckt mellan ilskans fingrar

då minnena drar mig tillbaka
och upprepar vartenda ord
jag någonsin mottagit från personen jag gav min tid,
min tillit, min själ och mitt hjärta till

alla de dagar och månader jag levt på ord
som i själva verket aldrig haft någon betydelse
för någon annan i hela världen
än mig själv
nätterna då trygga händer från någon jag älskat
fångat mitt skal
och fått mig att tro på att lyckan faktiskt finns där någonstans

dagen det står klart
att du lurade in mig i en värld
där bara lögner och falska förhoppningar existerade

sanningen slår ner mig
och på bara några sekunder är allting borta.
du stal inte bara mitt hjärta
för vart tog jag vägen?
var är jag?

kroppen skakar
och jag tvivlar starkt på min överlevnadsfunktion
då jag hastigt inser
att utsidan av ett paradis
inte var något annat än helvetet själv


jag ser mig själv som en lögn
då jag springer in i duschen
och skrapar huden så röd
att smärtan blir outhärdlig

min kropp är ett kallbad
och trots varmvattnet
värmer jag aldrig upp den kylan inom mig
någonsin.

jag kan inte sluta skrubba
då jag ständigt påminns
om hur dina händer bakom min rygg
smekte någon annans kropp samtidigt

tandborsten gnuggas hårt mot läpparna
det gör ont
men du kysste mig
dagen innan du kysste någon annans läppar.

jag vill radera din röst
och varenda ord
som någonsin kommit från din mun,
då jag till slut tvingas upprepa varje lögn högt för mig själv
och inse
att det aldrig var mig du älskade