På dagen glider vinden förbi, den talar till dig men du är avtrubbad av intryck från världen, dina sinnesrörelser handlar om kärlek svek och lögner. Men vinden bryr sig inte om emotioner. Den glider bara förbi oberörd av dina sinnesrörelser som tar upp tid, futil tid.

Du oberörd och vinden glider mellan trädtopparna och städerna, du ler för en stund då den vidrör din behagliga lekamen. Allt du känner denna sextiondels minut är eufori men inte för självaste vinden, utan för att den ger dig njutning som du inte kan ge åter. Du tar men ger inget åter, självbelåtenhet ja.

Tänk på vinden men se på människans likgiltighet...