det finns saker
detaljer som skapar funderingar
ansikten som skriker
i tystnad... åt mig

ser ögonen först
och fryser där
de skrämmer mig lite
faller bort ifrån mening
detaljerna saknar betydelse
ser inte helheten
förstår inte vad du känner

försöker
att inte se ut som jag
att le utan att se ut som jag skrattar
att artikulera orden till en irritationsgrad
ljuga mig in i någon form av normalitet
koppla bort mitt inre från mitt yttre
för din bekvämlighets skull

det känns fel
jag hatar inte dig
jag älskar inte dig
jag känner inte ens dig
du kommer nog aldrig känna mig

men du läser mig
som en oväntad faktura
som en dålig bok
som ett talat slagsmål
mellan gamla vänner

ser mitt mörka
mitt elaka
mitt oförstånd
min dumhet och obetydelse
min inkorporerade meningslöshet
min lättja och ovilja
att ens försöka leva

Jag blir den du ser mig som
för att jag ser ut som jag
och på ett varsamt ögonblick
en sekunds transformation
till en hel evighet

ger jag dig makten att kväva mig
krossa mig, trycka ner mig
genom att se mig i ögonen
förändras du i mina

och när du säger

Godmorgon, med ett leende...

utan någon baktanke
förutom det sakliga
förutom det riktiga

hör jag ett hånskratt
och en uttalande om
hur satans meningslös jag är

bakom orden

i ditt leende

i dina förhatliga ögon

/