Den andra maj kom ovanligt tidigt i år.
Plötsligt, utan förvarning.
Skatteverket måste ha rationaliserat
bort två veckor. Minst.
Med darrande fingrar fattar jag pennan.
Undertecknar med mitt namn.
Vad? Vad? Vad har jag lovat
på \"heder och samvete?\"
Kastar mig i bilen. Kör som en tokig.
Kommer för sent för att få en kola.
Men, jag behöver nog inte oroa mig.
Staten vet redan ALLT om mig.
\"Kallocain\" är redan här.
Precis som Karin Boye skrev i sin roman.