Det måste ha hänt då du gav dig av
Då fann mitt hjärta sin mörka grav
Alla ord, alla känslor och tankar
Och ett mörkt hjärta som inte bankar
Här vandrar den mörka kärlekens lord
Över brustna hjärtans kyrkogård

Lät en tanke fara genom mitt huvud
En känsla krypa under min hud
En omöjlighet som kan bli en dröm
Något jag gömmer, en känsla så öm
En vandring för mörka kärlekens lord
Över de brustna hjärtanas kyrkogård

En bild blir tydligare och jag kan inte blunda
En stilla bön på knä om att allt vore annorlunda
Men det är som om mitt öde beseglats befästs
Du kan inte få det som du längtar efter mest
Där vandrar den mörka kärlekens lord
Fram över brustna hjärtans kyrkogård

Stapplande fram kommer hjärtats hjälte
Men han tynade bort med snön som smälte
I en värld som skulle vara skimrande rosaröd
Och den vilda elden blev sakta till glöd
Och i askan vandrar den mörka kärlekens lord
I ruiner genom brustna hjärtans kyrkogård