Ibland skriker själen

Gå ut, gör något, sitt inte bara och stirra!

Vad har jag att göra där ute?

Frågar jag den ibland...

Det är vackert därute... du dödar dig själv härinne...

Men allt folk då?

Ignorera dem, titta på de vackra molnen

eller dina fötter... nja, kanske inte fötterna

försvinn dig själv iväg inuti... ljug!

Jag vet inte... tänk om jag inte hittar hem igen...

Det var nog den sämsta ursäkten jag någonsin hört!

Jag vet... är lite trött...

Du är alltid "lite trött"... funderat på att undersöka varför?

Jo, jag borde väl gå till någon sorts doktor...

Huvudvärken blir bara värre och mer konstant

Är det inte jobbit att gå runt med huvudvärk varje dag?

Jo, litegrann... man vänjer sig... andas man på rätt sätt så...

mellan bultningarna liksom... andetag-ajfanjävlar-andetag o.s.v.

äh... kan du inte bara gå ut en liten stund... du måste ändå köpa ett busskort...

jo, det är sant... och mer cigaretter...

Borde inte du sluta med det snart... eller, skit samma... det är nog inte det du dör av ändå...

Vad menar du?

Jag och din lever har pratat... han vill flytta... jag med... delvis...

Va?!

jo, vi tänkte om vi kunde hoppa in i någon mer hälsosammare...

Levern tänkte en nunna, kanske... eller en fåraherde... kanske ett får...

Men jag då?

Jo, men du verkar ju vilja dö ändå... synd att inte hjälpa någon annan på vägen...

good point... ge mig ett par år till bara...

Ok... du får ett par år på prov sedan förhandlar vi igen... deal?

/