In i speglen jag stirrar
med ett fårat trött ansikte
som ler rätt mjukt
när det ser
tankarnas ögonblick
av reaktioner som annars
är osynliga för en själv

först då jag förstår
att det är en himmel
som brinner utmed vägen
tåras gatanlyktans ljus

i regnet
som leder mig bort

från den röda krona
som formats utmed asfalten
kring mitt huvud

tänk ändå att ögon
kan spegla så mycket
när jag ser mig
genom dig

som är en sista
stund