Blodet rinner längs din haka, du kramar
organen tills de torkar ut i dina händer
rubinerna runt dina handleder
ger upp, smälter
och droppar ner i skorna
glas i stenhus

jag
fortsätter plocka upp dina hårstrån från golvet

volymen sprider sig i dina vener som en sjukdom
slickar
girigt din hud,
dina blodådror
skälver av fascination

en kniv som aldrig använts
vilar mot ditt höftben
fönsterglaskyla

yrseln invaderar dig som en älskare
du säger inte ett ord, spelar bara med &
faller till marken
asfalten gnager på din ryggrad när
dom stöter in i dig gång på gång
himlen läcker

du slickar i dig med det leende
du trodde du glömt
du trodde du
krossat som barn

veranda, försommarljus
läser din framgång
& någonstans mellan raderna
kan jag höra dig skrika