jag ramlar för dig
snubblar och stapplar
faller och tar inte emot

att ramla är underbart
när jag ramlar för dig

världen är mjuk
vacker och lätt
på ytan
när jag ramlar och faller

en illusion
jag vet...
men jag faller ändå

blåmärken försvinner
skärsår försvinner... oftast
en näve i nyllet...?
en spark i magen...?
allt blir bättre med tiden

men det gör ont
det svider och bränner
skaver och bultar
fräter och myser
men efteråt.. inte just nu

i fallet är världen rosa
asfalten framför min näsa... skumgummi
skärvorna av glas som skär igenom
river mitt skinn och fastnar i mitt kött...
en varsam klapp från en varm hand

det är vackert
underbart och förväntanslöst
inget hopp, ingen dröm
inte en önskan eller vilja
en existens med ovisst slut
men...alla vet vad som komma skall
då... inte nu

nu faller jag fritt
svävande över rakblad
och heta kyssar

/