sakta...

slutna ögon, slöa händer...

avtrubbade tanklösheter ristas in
etsas fast... forceras in...

med ena handen bakom ryggen,
fel hand kramar ord ur döda fingrar...
rätt hand pressar som en snara runt en varm hals...

hopplöshet är den döda viljans stridsrop
hopplöshet och alltid avslutande

där tanken inte finns, hjärtat inte hörs
hoppet inte lever och viljan begått självmord...
det sprider sig... sakta...

sakta...

förslutna ögon... svart, mörker och fukt...
tårarna tog slut för länge sedan...
svett och benmärg pressas ur dess kanaler...

kan du hitta mig en kall vind,
dåsiga tankar och en sval dröm?

kan du hitta mig ett lugnt avslut?

kan du krossa mig sakta...
radera mig bit för bit?

kan du äta mina döende tankar
och ta bort min dimmiga sikt?

kan du bortse från allt och hata mig?

det blir så mycket lättare då...

/