Betänk min bästa läsare, vilka steg du tagit i livet, och medge att vara herre över sina egna steg, är en illusion, bringad till existens med intention att alstra mänskliga instinkter, till gagn för skockens egen överlevnad.

Att unisont uppbåda vår primitivt konstruerade räddhåga för att iklädd den oinvigdes mask förhånas likt åskådarnas bifall till narren. Skockens styrka och svaghet bär samma späda sköra slöja, bakom vilken en torftig svepande vindpust utan svårhet visar vårt mörka ansikte. En idé, en föreställning, grodd ur bördig jord rik på bävan och ängslan, om att stigens led är den överlevandes vän. Allt därom beses med misstrogen och tvivlande min, ty söndring hemsöker den skock där anslutna förirrar sig i intuitionens kraft. När detta så sker talas det om personlig dekadans, att förtappad i sig själv betraktas likt token personifierad. Om den utsocknes längre fram bär triumfens hand åses denne likvärdig butiksråttan som äter ur skockens hand.

Betänk min bästa läsare, vilka steg du har tagit i livet, och medge att vara herre över sina egna steg, är en illusion, en tvångsföreställning vars syftemål är att förtäckt fullborda antitesen, till gagn för skockens korpulenta opportunistiska triumfatorer.