Har ofta undrat varför människor
väljer att arbeta med barn.
Det är ett fåtal av alla jag samarbetat
med som verkligen TYCKT OM barn.
Och det är verkligen konstigt.
Det är ju grunden som hela verksamheten
ska vila på: glädjen att vara tillsammans med barnen!
Ibland har jag en känsla av att det
är maktbehov som driver dom.
Får man inte utlopp för sitt behov
att styra och manipulera i sitt liv
på annat sätt så har man ju alltid barnen...
Dom kan ju inte opponera sig!
Så mycket elakhet och hån som barn
får stå ut med utan att kunna försvara sig....
Föräldrar som lämnar sina barn på förskolor
skulle bara veta....
Och det pedagogiska värdet....
Tja, som förskollärare skulle jag väl
försvara åtminstone det...
men...nej, det gör jag inte.
Har sett alldeles för mycket.