Det finns femtio skyltar längs den stora vägen. De har inga namn, men de leder alla till ett eller annat ställe. Pekande mot mörka gränder, alléer smyckade med träd och en solförbarmad trottoar. Vilka möjligheter ger de när de pekar som små vita fingrar mot mål som finns i ditt, eller ditt?, eget hjärta? Till att börja med. Den där cypressdoften gav en svag längtan efter ett sånt där verkligt mål; en plats uppskriven på plåt eller papper som namnet på den man vill finna. Eller har.

Två män gick genom parken, och det var som om de gick genom offerlunden åt de överkörda gudarna en bit bort. Var det namn de letade efter eller ting? Det enda man kan säga alldeles säkert är att de lufttunga stegen de tog bara bar åt det fasettögda kontoret: En Medusa i vardagen. Det blev kväll, ett fönster blinkade i betongen. Men bara för en kort stund då fontänen spottade åt vänster.