Där tänds det... såg du när tändstickan träffade plånet?
Det gick nästan obemärkt förbi, då det tänder en så liten härd,
men det värmer, bara lite, men det värmer.
Det krävdes bara lite initiativ, allt fanns där framför oss och led av tidens tand.
Själen fnissar och ger dig en min av, vad var det jag sa?
Varje dag finns flera stigar och du vet ofta att den nya är kul,
så många stigar det finns vid hemmets härd.
Där är det lätt att elda, vinden sluts ute och varma hjärtan höjer alla förutsättningar.
Fatta nu penseln, det glöder redan om dig, riv nu den grå betongsfären kring dig,
jag vet inte vem som murade upp den men jag vet vem som rev den.
Pissa på den grå arkitektens betongdamm som ligger på golvet.
Titta på den unkna sörjan och undra vad fan du bar med dig den där smörjan för.
Plocka fram patetisk byggsats efter byggsats i ditt inre, känns det inte varmt så släng det i brasan.
Det är där det här hemma, bränn det och andas in röken.
Det kittlar och du hostar men det känns renande.