det övertydliga självet...
jag sitter här
ensam
skriver
fast jag inte känner att jag borde
det är ett accepterat avståndstagande vom borde tydas orden
jag känner mig feg
lat
idiotisk
... fri
Vem fan vill vara fri?!
Jag vill kedja mig vid en känsla
en tanke
en dröm
forcera, inte acceptera
försvinna härifrån
bort
bort
bort
långt härifrån
nej...
känner mig... klar
avgjord
betydelselöst gjuten in i mig själv
trött på... allt
mig själv... det jag gör
det jag aldrig tar mig för
ett totalt meningslöst liv
accepterad meningslöshet då...
jag känner mig själv ganska väl
idioten bakom spakarna
luftbubblan med tillhörande kropp
ett vandrande gurgel
fetlagt liten svartmålad, gråtande clown
med en kopierad attityd
fabricerad tillvaro
... bläääää....
/