Jag har skrivit, pratat och gråtit
om mina sorger
i många långa ord.
Nu mitt i denna glädje
står jag förstummad utan vers.
Plötsligt överrumplad
av denna känsla obekant tills nu.

Jag vill förklarar detta leende
som distraherar mig från ditt tal
men istället finnar jag
att det enda jag kan göra i din närhet
är att fnittra som en skolflätad flicka
vid tanken på att du är min.