Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

NollFemNollNoll

skuggor som exploderar
i gryningens ljus
min hjärna har havererat
du har vunnit till slut

dina ögon repeterar
allt jag sett en gång
dom frågar vad jag heter
du viskar mitt namn

är det inte konstigt
att allt rinner ut
en läcka i tanken
ett glas i handen

jag sövs ner direkt
jag faller genom mörker
mitt ansikte är dimma
som skingras i vinden




Fri vers av Blomman på Tapeten
Läst 352 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2005-04-04 20:05



Bookmark and Share


  Gizela Svensson
Fastnade för den flyktiga känslan iaf jag upplevde i dikten, riktigt förtjust blev jag i den! Fast i andra versen hade jag nog kastat om bokstäverna lite i andra raden till; "allt jag en gång sett" - känns lättare, och i sista versen hade jag nog skrivit dimman för att verka mer bestämd - att du är dimman, inte bara en dimma, utan _den_ dimman. Annars - jättebra!
2005-04-04
  > Nästa text
< Föregående

Blomman på Tapeten