Utanför fönstret...
att se utanför min världs kontraherande...
utanför fönstret skakar världen som en vilsen tanklöshet förbi...

Bakom reflektionen av mina egna ögon finns den verkliga svärtan...
Natten lyser med sin frånvaro av ovilja att sukta mitt sinne till sömn...

Jag minns en tid då mörkret var då det enda jag andades fritt i och av,
då jag drömde i klarvaket tillstånd och filosoferade om ett du jag aldrig kommer möta då.
Då... då ögat ännu var i sina födslospasmer, dödsrycken från föregånget liv...?
jag kände fortfarande smärtan från min fiktiva bortfall... överfall? infall?

Livslösheten sprider sig genom ådror och nervtrådar, fäster vid glatt och matt muskulatur och sliter mig innifrån i stycken...

Det brinner i min själs övervätskade siktbortfall...
Vart är ditt leende bortvänt ifrån nu? Jag minns... minns inte klart...

Att se genom egna ögon seende mig själv försöka fokusera och se en mörk värld bortom och inuti skapar en kravlös vilja att fundera... dividera... filosofera... intrigera...

Frågor ställer sig själva i reflektionen av mitt öga... felvända, bortvända påståenden ... ett liv, ett livs liv... det finns inget liv utan liv...
Vet du att du lever? Vad är liv utan liv?
Visste jag vad sorg var skulle jag aldrig vara ledsen...
Visste jag vad glädje var skulle jag aldrig vara lycklig...
Visste jag... skulle jag aldrig fundera?

/