Så svårt det är
att ta farväl

När ses vi
igen?

Ena stunden pratar vi
nästan i mun på varandra
Nästa går vi tysta sida vid sida
Det är så mycket vi skulle vilja säga till varandra
men tiden räcker inte till
Varje sekund är dyrbar nu
Bara det viktigaste får sägas

Alltför snabbt når vi svärdets spets
En kram, stegen vill dröja kvar
Världen har slutat existera
Fler ord, så tillslut, ett mjukt:
\"Hejdå...\"

Ensam vandrar jag vidare
i den mörka, kalla natten
Genom mitt huvud rusar minnen
från alla våra år tillsammans
Det var ju vi som tillsammans
tegelsten för tegelsten lade grunden
till våra liv

Vi som slogs mot döden och livet
Vi som skrattade och grät i armarna på varandra

Plötsligt inser jag att vi är evigt förbundna
Som måne och sol
Och, att tusentals mil nog aldrig kan
förstöra vår vänskap
Om vi bara anstränger oss lite grand
Visst är väl en äkta vänskap värd det
- lite ansträngning?

Nej min vän
jag säger inte farväl
Istället säger jag:
\"På återseende!\"

/Zamira