jag var inne i en kent-period. Kents texter kändes då som de bestod av avslutande meningar som inte nödvändigtvis hängde ihop med föregående eller följande mening. Det tyckte jag var så coolt för det var så snygt gjort. Naturligtvis åter igen sommare
PrismaVi kan prata om allt, Oidipus och Elektra Du är ett prisma, delar upp min själs nyanser Du får mig att visa upp själens spektra Och vi kan betrakta det från olika distanser
Allt skrivet är vi, vi är vår tids poeter Drick ord, poesin är själens osläckliga törst Ingen själslig smärta, erotik är själens eter Den mörka kärleken är oklandrigt störst
Det är nått genialt, som inte ens vi förstår Så abstrakt i en bergsfast struktur från igår Konstverk signerat på insidan av kvinnolår Ett sköte, gudomlighet slukat med hull och hår
Välkommen, skapad ur askan, Örebro i brand Vi brann Som fågeln Phenix reser vi oss På starka vingar flyger vi mot själens land Vi for över himlavalvet på flammande kors
Vi löser världens problem och ser allt så klart Vi skapar en egen värld där allt är underbart Vi hittar en skiva vi aldrig spelat och vår låt Vi föddes kåta, men lovade att aldrig dö kåt
|
Nästa text
Föregående PPQ |