Den människobefriade skogen.
Stillheten. Tystnaden.
Måste dit fort.
Kan inte stanna nu.
Stenar, rötter.
Sly slår i ansiktet.
Vidare. Vidare.
Tills slutligen.
Lutar mig mot ett träd.
Vet att här.
Här vill jag dö, tror jag.
Sätter mig ner och blundar.
Väntar förtröstansfullt.
På att kroppen sakta ska förmultna.
Fullfölja kretsloppet.
Bli ett med styvmorsviol och mandelblom.
. . . .
Tankarna hoppar lite hit och dit.
Mest ...dit.
Kanske inte idag heller....
Men jag vet.
Att jag kan.
Men om jag ändå ska leva
ett litet tag till....
så vill jag ha oxfile till middag
och köpa dom där asdyra
långbyxorna och äta
makaroner en hel månad.