du lämnade tillbaka kärleken i hemlig sorg
när tiden var vår
blev du din egen blomma
som stod natten bi

huvudet bland molnen
i en stad av sömn
vaknar av att det är september
och det regnar diamanter

magiska sekunder
men ingen klocka alls
det växer moln under solen
och ekar vid horisonten

fri till sist
blåljusen sveper över stan
hinner tänka alla tankar
till en vacker symfoni