Du får mig att känna det som hade dött ut.
Det som försvann och tog slut.
Jag ler i hjärtat men ingen får se.
Om jag öppnar mig igen blir jag sårbar och det får aldrig mera ske.
Jag kramar om dig och känner mig trygg.
Fastän jag är nervös och värkar blyg.
Med dig är jag någon annan.
Någon jag trodde jag aldrig kunde va.
Någon glad någon bättre än den jag va
När du rör vid mig känns det djupt inuti.
Jag hoppas att detta kan alltid förbli.
Men alla sagor har ett slut.
Jag bara undrar när du som alla andra kommer vilja ut!?