Det här är berättelsen om Ville
som inte visste vad han ville
Varje dag måste han fatta flera beslut
och han hade alltid så många saker på lut
Ni vet; på morgonen när man ska kliva upp ur sängen
måste man ju vakna först, det är det som är poängen
Men han visste liksom inte om han ville
så var han denne lille kille

Varje dag var likadan
vid sina dagar var han van
Han kunde aldrig bestämma sig för om han skulle hoppa ur sängen
på höger eller vänster sida
för först måste han ju sig åt något håll sig vrida
Han kunde aldrig bestämma sig för om han först skulle borsta sina tänder
eller om han skulle tvätta sina händer
om han skulle kissa lite
eller äta lite

Ville funderade fram och tillbaka
Hm... frukost kanske skulle smaka
Jo, frukost skulle vara gott och är bra för magen
det behöver man för att klara av dagen
Men skulle det bli bäst med en limpskiva eller en vetebulle?
En rågsmörgås eller kanske en tunnbrödsrulle?
Fil, flingor, kräm, gröt och havrepuffar, ost, skinka, messmör och marmelad
nånting ville han ha; men VAD?

I Villes huvud började det nu bli trångt
det var så mycket som måste få plats på en gång
Han försökte ordna allt i prydliga rader
ungefär som orkestrar i parader
Men! Vad är det som händer?
Trumpetare, trumslagare och flöjtister hoppar ur ledet, en och en i sänder
Alla springer åt olika håll!
Lille Ville har inte längre på sina tankar koll!
I Villes huvud börjar nu alla tankar och jobbiga beslut att snurra
på tanketråden har det blivit en riktig fnurra
Ingen tanke går att tänka klar
det bara hoppar och far

I detta fullständiga kaos där allt virvlar omkring
dyker plötsligt en ambulans upp med tjutande sirener och en massa sjukvårdsting
Och varför är de här?
Jo, för att hämta lille Ville för Ville har besvär
I ilfart åker de till sjukhuset för att undersöka Ville
Han är ju en så konstig kille
Han kunde ju aldrig bestämma sig och så blev det bara så fel
de tänkte att de kunde göra så att han blev hel
Hur skulle det sluta egentligen?
Kanske skulle det bli ordning på honom äntligen?

Så hördes plötsligt en röst.
Åh, vilken tröst!
Rösten kom ifrån köket
och den hördes mitt i allt stöket
- Ville, nu måste du kliva upp, det är redan dag
Ville hade visst bara somnat ett litet tag
Då bestämde sig Ville
för han kunde bestämma sig om han bara ville
Han klev upp ur sängen och gick för att borsta sina tänder
han kissade och tvättade sedan sina händer
Sedan gick han glad
ut i köket för att äta en macka med ost och marmelad

Och vet ni vad jag tror;
egentligen var han inte alls en \"svårt-för-att-bestämma-sig-kille\"
kanske var det bara så att han helst inte ville?!