Vi gick tillsammans, du och jag
du var en hjälte i loppiskläder,
den vackraste jag mött
Det var så lätt att vara med dig, och nu är det något som fattas,
något fattas mig.

Du, jag ser dig så ofta i de drömmar jag drömt
och något i mitt hjärta är trasigt och ömt.
Vi ska ses där på andra sidan, du och jag.
det är så jag klarar av varje dag.

För livet blev en aning kallare sen du for.
Du betydde så mycket för mig, kanske mer än min egen mor.
Det var inget stort du gjorde, men tryggare har jag aldrig varit
och lär nog aldrig bli.
Du lärde mig så mycket, med dina ord och kramar

Att höra tunnelbanans dunkande
inlindad i dina duntäcken, då kunde man sova gott.
jag önskar jag förstått det då, jag önskar jag hade förstått.

Jag ser mig själv i dig, fast minnena bleknar.
du var som en ängel, skapad för att rå om, skapad för att älska.
Du var den bästa jag mött, och nu är jag sorgsen nertrampad och trött.
Jag ska minnas den med all den glädje du gav, i mitt minne finns du alltid kvar.

När den sista stunden är kommen, när jag möter ljuset..
Säg mig min älskade, väntar du på mig då ?