En gammal kvarleva som fortfarande orkar gny
Silikon, silikon,mig,mig,mig
Snubblar runt i ovetskap och halvt påklistrad dårskap.
Alltid patetisk lik en maskerad i dålig smak.
Ständigt skadad och sårad av sin behandling från nyttjande fränder.
Så förkrossad av alla andra, utan insikt för sitt eget väsen.
Av någon outrundlig anledning aldrig kopplat en slutledning..
Så otroligt blind för det som alla andra ser i henne utom hon själv.
Så svulten emotionellt försöker hon i sin självutnämndhet suga näring ur de som döva råkar förbarma sig.
Men hennes närings slang har en enorm diameter och läcker som ett såll. Ynkligt lite når fram.
Underligt att hon överlever på sin egen förpestade luft.
När allt annat ruttnar i hennes närvaro,
Står hon självvalt kvar på sitt förlängesedan sänkta skepp.