jag ser inget ljus
inte direkt i alla fall
jag ska inte va alltför dramatisk
men det jag ser är otrygghet
och det känns i mitt bröst
var ska jag ta vägen
med mitt liv
det är bara jag som kan bestämma
det är bara jag som ska bestämma
men jag vill bara gå tillbaka i tiden
varför inte bara sådär ett halvår ett år
då man fortfarande satt i skolans trygga bänk
i väntan på att sjunga om studentens lyckliga dar
skriva en dikt om \"på bänket, på berget, utsikt över staden\"
men nu har man vunnit tävlingen
och sjungit och dom lyckliga dagarna
som väl borde vara här nu?
och månader har gått
och jag vet varken ut eller in
med någonting
du är inte här
jag är kvar
och nu skriver jag igen
för ord är mer än tre bokstäver,
trots allt