Ensam ! - Jag är så ensam. Som ett skadat fartyg på den ödsliga oceanen. Jag flyter, men har avgrundsdjupet under mig, beredd att suga ner mig. Vänner i världen de bedyrar att jag inte är ensam. Föga hjälper det mig, det är inte de som är ensamma i min värld, ensamheten är min, enbart min. Jag söker mig ändå till gruppen av vänner.

Som en simmande brännmanet rör dom sig i människohavet, med sina trådar släpande efter sig, villiga att ge värme till en tröstsökande, ensam. -Kom vi skall hålla om dig, värna om dig, skydda dig. Du är inte ensam ! Det är kallt, jag fryser, det bränns. - Jag är så ensam.

Varför är det så svårt? Varför är tillvaron inte som jag vill? Jag försöker ju. - Är jag kanske egoistisk, självisk? Jag vill vara egoistisk, självisk. Kanske jag visar fel flagg på detta mitt livets fartyg? Alla är blinda för min signal, hör inget, förstår inget. Var är mina vänner? - Jag är så ensam.

Arne