Okej det har väll gått runt 11 år nu,
tiden den går men va fan finns du.

Dagar har kommit som slitit oss itu,
men också dom dagar då det bara fanns jag o du.

Vi äro bästa vänner och kommer nog alltid förbli,

men att vi inte kan prata som vi gjort förut
är en självklarhet när orden tagit slut.

Vi tänker samma tankar, kan varandras ord,
på något sätt blir det till en stark tro,

men fan våran vänskap har siprat ut med längden
och brunnit upp i den hetaste elden
som skapades mellan bråk tårar och svek,
du är förlåten, de kan jag också bli?
låt inte våra dagar bara flyga förbi.