Se, i mörkret lyser vägen
någon har gått före oss
men med blicken, helt förlägen
ser jag bara egna bloss
lyser med min egen skam
tar mig hela vägen fram

Står jag där, i självet bunden
ser hur spikar naglar fast
kroppen vid den falska grunden
-hela livet är min last
böjd mot marken, tårad blick
ensamhetens ögonblick

Så, en stämma bortom tiden
-övergivenhetens röst
kämpad är den sista striden
döden är min sista tröst
ser hur något rivs itu
framtid bryts mot evigt nu