Man tittar på klockan på köksväggen, noterar tiden i minnet, för att lika snabbt glömma bort vad ögat strax innan registrerat. En kort glimt av förgängligheten? Vad har man då sett? Något helt fantastiskt! En inblick i världens skapelse, krig och fred, otrolig sorg och jublande glädje. Människans kamp för en tillvaro, som aldrig tycks nå sitt slut.

Men i den lilla cirkeln, som uret på väggen bildar, anar man den bundna tiden som representerar jordens och människans begynnelse.

Årtusenden igenom har människan frågat efter tiden, antingen med hjälp av solens vandring över himmelen, eller med hjälp av pinnar, som med sin skugga markerat hur kort lyckan är, eller hur lång den tunga plågan är, den plåga som tvingas bäras av den som inte varit förståndig nog att välja var, eller när på jorden, den egna levnadsbanan började.

Tiden är även flexibel, den är en evighet för de unga, som har så mycket framför sig och rusar i väg för den vuxne, för att senare tyckas stå still för den gamle, som ännu har så mycket ogjort.

Klockan på väggen tickar vidare. Visarna skakar av sig förbrukad tid som läggs till minnenas kartotek. De föser kommande tid framför sig, minuterna tycks inte vilja famna de svårigheter som komma skall. Just Din klocka är unik, den berättar för ditt öga, för ditt medvetande. Den fortsätter att berätta, så ofta du tittar på klockan.

Titta noga! Även din korta levnad, ditt lilla nu fogas till den enormt långa tid, som ryms i just din klocka.