Naken kom hon ut från badrummet. Hon försökte att torka håret med en handduk, men vattnet dröjde sig kvar i hennes lockar. Naken gick hon runt i torpet medan hon torkade håret. Dörren till hans arbetsrum stod på glänt och hon kunde inte låta bli att snegla in. På en serveringsvagn stod det böcker travade i högar. På bordet vid soffan låg det böcker och tidningar uppslagna, tillsammans med fotografier från Internet.  Skrivbordet var överbelamrat av utskrifter, och kollegieblock med slarvigt nedskrivna noteringar. I bokhyllan stod ett glas med avslagen cola, och sladden till vattenkokaren satt instucken i väggen. Fazer liqueur fillis låg i en skål och papperet från dem som redan fallit offer för hans skapande låg på golvet. På väggen hängde inramande foton i svartvitt. I hennes eget arbetsrum var det betydligt mindre föremål,, där fanns i princip enbart ett provisoriskt skrivbord och en dator. Pappren satt insatta i pärmar och den trådlösa telefonen låg ständigt i stationen. Författarens arbetsrum måste vara rummet gud glömde, men hon lät honom ha det så. den enda som brukade stå ut med att vistas i rummet en längre tid frivilligt var Alexandra, sen var det de arma krakar som kom dit för att diskutera med honom, eller de som försökte att samarbeta med honom. Evelyn och Martin tycktes stå ut med det, och de kunde bli kvar i evigheter. Angelica och Marika däremot försökte göra mötena i det rummet så korta som möjligt. I rummets ena hörn stod en liten radio med cd-spelare, och över ryggstödet på hans stol hängde de trådlösa hörlurarna. Runt radion hade han travat cd-skivor i staplar. De såg nästan ut som WTC, och de såg ut att kunna rasa precis när som helst.

Martin sjönk ner vid bordet mittemot mig. Han såg uttråkad ut. Jag log mot honom och väntade på att han skulle säga något. Vad som helst hade fungerat för min del. Det var inte så noga vad han sa bara att han lyckades hiva ur sig något. På storbildtvn visade de nån deckarserie. Det passade bra med den regniga svenska sommaren. Juli hade blivit augusti och kanske augusti med höll på att nå sitt slut vad visste jag. röken steg upp från askfatet och jag följde den från fatet och upp mot taket tills den stannade vid Martins ansikte. Var det så här vi män var ?? Kunde vi sitta så här i timmar utan att säga ett ljud ? Ibland kunde det nog vara skönt.

"Martin var är du ? Hallå du verkar så långt borta."" Du jag såg en film dubbelåtta tror jag den heter, den handlar om ett gäng ungar som gör en egen film, av ingenting alls." "Häftigt...... "sa jag och snurrade lite på glaset mellan mina fingrar "Ja visst vore det häftigt" svara Martin. "Tänk att få göra nått sådant...med sina vänner. Marika kunde regissera, jag skulle fixa det tekniska, du skulle skriva manuset och Evelyn och Angelica skulle hjälpa mig med ljud och bild. Helge skulle kunna bygga kulisser och rekvisita, hon Lindas kvinna..."

"Josephin" fyllde jag i snabbt. "Ja just det hon skulle kunna hjälpa till med visst vore det häftigt. allt med hjälp av enkla saker som en digital videokamera". "Ja det vore verkligen häftigt" sa jag drömmande.  "Kanske vi kunde få visa den på filmfestivaler. Det vore bara så häftigt" sa jag. "Men jag tror jag skulle vilja ha en roll i den, tänk dig själv" sa jag och levde mig in i drömmen. Martin och jag satt där mumlades massa ord som utgjorde fragment av vår dröm. Drömmen skulle bara växa i takt med glasen öl och cola som vi konsumerade.

Magdalenas former fångades upp i spegeln på garderobdörrens insida. Hennes höfter var runda och mjukt formade, ryggen var smidig och stark. Axlarna var breda och hennes tjocka mörka hår letade sig ner mot skuldrorna. Brösten hade ännu inte börjat att hänga, men de gav ett intryck av tyngd, de såg inte ut att vara så stora, men de såg tunga ut. Bröstvårtona var mörka. Runda, cirkulära linjer bildade magen under hennes revben, och en sluttning från magen ledde ner till hennes sköte. Låren var kraftiga efter en sommars springande i skog och mark. Magdalena var inte kraftig, men hon var en kvinna med en kvinnas kropp, och hon skämdes inte över den. magen var inte platt, och skinkorna kanske kunde vara fastare, men det kunde ha varit värre med. underkläderna som låg på stolen var av märket Chantelle. Man kunde skymta bröstvårtorna och könshåret igenom plaggen, och hon visste att det drev lejonet till vansinne. Passionata var ett systerbolag som riktade sig till yngre kvinnor hade de förklarat då hon köpte dem.

Cyklarna låg i slänten medan regnet föll stilla ner mot marken. Martin hade stannat för att urinera, och jag hade stannat och blivit stående vid vägkanten. Gruset på vägen var vått och vid vägkanten kändes det som att stå i en blöt sandlåda. Mina lofers var genomblöta. Vi hade beslutat oss för att ta sällskap hem. En kort stund hade vi funderat på att ringa hem för att be om skjuts, men vi var inte så säkra på att det var så uppskattat. Rökande såg jag ut på näckrosorna, de påstod att de växte där sjön var som djupast, men i det här fallet såg de ut att vara rätt så nära land. jag hade hört talas om hur älgar suktat efter dem och simmat ut för att tugga i sig dem, men sedan fastnat med klövarna och drunknat. De guppade så fint på vattenytan. Utan att förstå varför gick jag fram till Martin och gav honom mina cigg, mobiltelefon och klocka. Han såg frågande på mig, men han fick inget svar. I handen höll jag en fickkniv i rostfritt stål.  Vattnet fångade mig direkt då jag gick ut i vattnet med kniven mellan mina tänder. Dessa förföriska blommor skulle falla för min kniv. Jag simmade ut mot blommorna och Martin skrek efter mig att jag var galen där han stod kvar vid strandkanten i regnet. Martin såg ut som Thomas Petterson, komikern. Jag hörde inte på hans åsikter. När jag väl nådde blommorna dök jag ner under ytan och började att skära i de sega stjälkarna. Det var svårare än jag hade trott och vattnet var mörkt och kallt. Efter att ha lyckats kapa tre stjälkar tvingades jag att ge mig upp till ytan. Nu stod Martin med vatten till benen. jag skrek till han att han skulle stanna på land efter som han druckit. Sen dök jag ner igen i det kalla vattnet och började slita i stjälkarna. Det var en kamp mellan mig och blommorna. Den här gången lyckades jag få loss fem stjälkar innan jag tvingades gå upp till ytan. Väl uppe vid ytan började jag att dra i blommorna vid ytan för att känna efter vilka som förlorat greppet u botten. Under tiden som jag dök för tredje gången tänkte jag på det symboliska, dessa blommor som vuxit upp från en dyig botten, upp genom vattnet och trängt sig genom ytan för att sträva mot himlen ovanför, vilken prestation i sig. nu föll de offer för mig och min prestige. Mitt behov av att fånga dem och besegra dem, de som kunde snärja en älg. Då jag väl fått nog så simmade jag in mot land där Martin stod.

"Herre gud är du inte klok skrek han. Jag såg dig knappt i mörkret, trodde du drunknat.´" "Nej då, men det var länge sedan jag gav Magdalena blommor." "Du är banne mig omöjlig" sa han. "Se hur du ser ut du är blöt och smutsig. Var det blommor det handla om, det finns ett trevligt buskage med vildrosor, vill du stanna till där och plocka lite taggiga rosor." "Nu när du nämner det så är det en mycket god ide min käre vän."

"Du menar allvar eller hur?" sa Martin häftigt." Du behöver hjälp vet du det ? Jag menar det..."