En oinbjuden tanke som inte vill
avslöja sitt innehåll, drar mig upp ur
sömnens trygga omedvetenhet.
Förgäves, halvt sovande,
halvt vaken, söker jag mig tillbaka.
Men som krälande metastaser
slingrar sig tankarna vidare,
finner fäste, suger sig fast
och väcker ännu sovande minnen.
Men jag vill inte! Hör Du det Gud?
Vill inte!
Snälla, snälla Gud, låt mig få sova!