Att jag råkar vara bitsk som en pitbullterrier i närkamp många gånger
ber jag tusen gånger om ursäkt för,
krusar dig på knä för att jag vägrar låta dig
lämna mig här ensam

Du tar mer än du ger
men inte ens när du gång på gång stulit
den identitet jag inte ens trodde mig äga
förmår jag säga nej

Är det inte kärlek
så undrar jag varför jag är blind och låter dig passera
trots alla krav och måsten
som får mig att känna mig värdelös stundtals

Du får bräda mig, slå mig i bitar,
äta mig, droga mig, svika mig, såra mig
för vad du än gör ser jag bara alla minnen passera revy
och jag vill inte
förlora allt jag någonsin älskat och haft