Han ringde i natten
Panik i rösten

– Hon är död Colleen! Du måste komma hit!
Det klickade till och jag slängde på luren

Jag sprang allt jag kunde genom natten
Snavade i mina stora kängor
Snön piskade i mitt frusna ansikte

Stannade och hämtade andan innan jag gick in
– Vem är död? Viskade jag när jag såg han sitta vid köksbordet med händerna för ansiktet
– Min fru, Colleen. Min fru. Men det är så länge sen

Jag sjönk ner en bit ifrån på kökssoffan
Tårarna brände

Så hörde jag en snyftning
Jag reste mig och gick fram till honom
Lade armarna kring hans hals och höll om honom

- Åh Colleen, va underbart att du kom, du är en ängel

Så hörde jag snyftningen igen
De kom inte från honom

De kom inifrån det lilla sovrummet
Jag reste mig igen och gick försiktigt dit

På den satinbäddade sängen låg en liten flicka
Med guldglänsande änglalika lockar och hon höll ett kort på en kvinna i sin lilla hand

-Hur är det lilla vän?
Flickan ryckte till och tårarna sprutade..
Hon slängde sig mot mig och jag fångade henne

Han kom in i rummet
Gick fram till mig och höll om oss båda
Så somnade vi alla tre tätt intill varann på satintäcket

När jag vaknade var det fortfarande mörkt
Ljudlöst smög jag mot dörren
Jag mindes kvinnan på kortet
Vad gjorde jag här?

Precis när jag var på väg ut stirrade två gröna intensiva ögon på mig igen.
-Ska du också lämna oss? Pappa behöver dig.. och jag med…
-Han älskar dig…Det har han alltid gjort
-Ok jag stannar tills han vaknar. Vad heter du?

-Melissa

Hela dagen granskade Melissa mig. Varje rörelse jag gjorde.
Hon såg på mig drömmande och jag kände hennes värme. Hon liksom lyste.

När kvällen kom
Och vi satt framför tv:n så kröp hon upp bredvid mig
Tillsammans såg vi på skymningssagor
Så lade hon sin lilla hand i min
Lät den lilla knutna näven vila i min.
Så kröp hon närmare och vilade mot mitt bröst
Viskade:
Colleen..Är du min änglamamma nu?

Hur kunde hon veta?