Dina fotspår fylldes med mina tårar.

Fast jag visste att du bara menade väl

hade du trampat på min själ. 

Dina ögon visade brist på liv,

inte en glimt av vad som en gång vart

det var nu grumligt, det som förr har varit klart.

När du gick stängde du alla dörrar

inte ens ett fönster var lämnat på glänt.

När allt var som mörkast

skymtades ett ljus som från himmelen sänt.