Hej Agnetha.

Jag såg en gång en novellfilm om barn som såg ett kärlekspar gå in i ett lusthus, barnen låste in de älskande så de inte kunde komma ut och så gick de bara därifrån som om det inte var något särskilt med det... skulle väl spegla barns tanklöshet och ibland inte så empatiska sidor utan mer deras nyfikenhet och experimentlusta... de skulle ju inte kunna straffas för sitt bus eftersom ingen skulle veta vilka de var ens om kärleksparet blev räddat av någon som hade vägarna förbi... jag gillar novellfilmer, men just den sortens noveller som handlar om skräck är jag inte odelat förtjust i även om den talar till ens mörka sida som ju ändå finns där inom en, ibland är man som ett barn som inte vill ta ansvar, bara få var nyfiken och experimentell...