ibland virvlar de runt i luften vi begagnat
tankar, vilsna men inte ensamma
endast väldigt trevande
från bådas förvärldar

sitter med handen i din och ser på
hur de synar varandra, försöker, söker
hur de kränger för att inte kollapsa in i varandra
hur de närmar sig av rädsla
för att missa fortsättningen

de som skapas
när våra ord blir blir osynliga
de som lever
bortom våra läppar
och fortsätter att binda samman
alla våra typer av liv till ett enda